Hon grät och var lika vacker som förr

Tidigare idag såg jag en äldre dam som grät, i alla fall trodde jag det, så jag gick fram till henne la en tröstande hand på hennes och frågade hur det var med henne. Dock visade det sig att hon inte alls var ledsen, utan att hon bara väntade på sin dotter. Den äldre damen och hennes dotter tyckte att jag var gullig som brydde mig. Bea tyckte att jag var snurrig. I vilket fall så gjorde det mig berörd och fick mig att tänka på kvinnan som grät och såg förtvivlad ut när vi steg av spårvagnen i Göteborg förra helgen. Det fick mig att tänka på alla ledsna, ensamna människor. Det skär lite i hjärtet på mig. Jag lider med dem. Jag vill hålla om dem och säga att det löser sig. Att i alla fall jag bryr mig. Att jag lyssnar. Att jag tröstar.
Låt mig få vara omänsklig för en dag, en vecka, en månad, ett år, så att jag kan skapa lite mer kärlek.
/ Fredrika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0