Lite medlidande, tack!

Tänkte att jag skulle dela med mig av mitt fruktansvärt tragiska liv och då i form av mina två senaste dagar. Läs helst med sympati. Jag behöver det.

Söndag: Vi är på väg till Sälen och jag är sjukt hungrig. Först stannar vi på Ica i Torsby. Mitt mål är en sallad. Tror ni att Ica i Torsby har en sallad?! Självklart har de inte det. Det enda rövhålen har att erbjuda är baugetter eller stekt kyckling. Dystert går jag och hämtar mig en ask med plommontomater. Plommontomaterna var mjuka och korniga. Vi åker i en timma till och stannar på en mack i Malung. Vad som finns att välja på där är korv, korv och korv, eller vänta, jag glömde något, jo korv. Så jag tar en french hotdog. Äter och spyr nästan. Mamma får halva korven och jag äter upp brödet. Sen ställer jag mig i en evighetslång kö till toan. En man är där inne och skiter. Förmodligen inte bara en gång, utan kanske två, kanske tre eller till och med kanske fyra. Det stinker när han öppnar dörren. Min syster är först in på toan och när hon kommer ut därifrån påpekar hon att det finns stora bajsränder i toan. Fräscht! Så, jag ställer mig frågan, eller frågorna: Vem fan skiter på en mack? och Varför åt jag korvhelvetet?. Har än idag ont i magen på grund av den där korven.

Måndag: Jag är i Sälen. Fast skidor åker jag inte, nej utan jag spenderar min dag med att äta. På kvällen blir det strömavbrott. Jag ligger halvt apatisk i soffan och håller min mors hand. En rejäl dödsångest utspelas. I mitt huvud går jag igenom ett antal scenarion om hur det ska sluta. Ett av dem var att jag skulle äta chips tills jag dog. Till slut kom strömmen tillbaka och det första jag gjorde vara att skratta hysteriskt och det andra jag gjorde var att logga in på facebook.
/ Fredrika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0